Flippat lärande – vänd på tanken!

Ja vad är egentligen ett flippat klassrum? Vad betyder det att man jobbar flippat? Handlar det bara om att man ska spela in flippar och låta eleverna titta hemma? Vad skiljer det i så fall från undervisningen då man låter eleverna läsa en text i textboken hemma? Kan det verkligen gynna elevernas språkutveckling att sluta läsa texter? Vad gör du på dina lektioner- låter du eleverna göra lite vad de vill på lektionen eftersom du inte har några genomgångar? Tar det inte massa extra tid att spela in alla flippar?

Det Flippade Klassrummet är inte en metod. Det är inte ett nytt sätt att undervisa. Men det är ett annat sätt att tänka jämfört med den traditionella katederundervisningen. Att sätta kunskapandet i fokus – eleverna i fokus – istället för att utgå från att det är läraren som ska leverera information på lektionen och eleverna bara vara mottagare. Det handlar om delaktighet. Det handlar om att skapa ett klassrum där läraren ges tid och möjlighet att möta varje elev, att låta eleverna lära av och med varandra. Det handlar inte så mycket om att flippa klassrummet som att flippa tanken.

Som lärare är jag van vid att det är jag som står för kunskapsöverförandet i klassrummet. Eleverna kommer till min lektion, jag berättar för dem vad vi ska gå igenom under lektionen, oftast något nytt som vi inte läst tidigare. Oavsett vilket ämne man undervisar i, så finns det alltid elever som har mer, och mindre, kunskap kring just detta ämne. Det i sig beror på faktorer som tidigare skolgång, egna erfarenheter och egna intressen.

Tänk dig istället att alla elever kommer till din lektion och har en grund, en plattform, med förkunskap. Att de begrepp du lyfter fram på lektionen, de händelser ni diskuterar, har eleverna fått en förkunskap om redan innan de kommer till lektionen. Tänk dig dynamiken i klassrummet när det inte längre är så att många av eleverna sitter helt utan förkunskap, utan istället kan vara delaktiga på lektionen, ställa frågor, diskutera och reflektera kring denna nya kunskap. Det är flippat.

Det flippade klassrummet är den fysiska flippen av faktaöverföring. Fakta överförs inte enbart under lektionen, utan eleverna tar del av fakta och information innan de kommer till lektionen. Att en flipp alltid måste vara en kortare film eller inspelad information via en powerpoint, är givetvis inte sant. Här är det bara din fantasti som sätter stop. Det kan vara ett radioprogram, en podcast, en intervju, en QR-kod eleverna ska scanna och ta del av, ja, i dagens enorma utbud av olika informationskällor gäller det att du som lärare funderar vad som passar just dina elever och ditt syfte. Det viktigaste är att eleven kommer till lektionen, inte som en blank sida på ett papper, utan har med sig en förförståelse kring det ni kommer arbeta med under lektionen.

Det som sker på lektionen i det flippade klassrummet, kan bäst sammanfattas i De fyra pelarna av flippat lärande. Observera att på lektionen handlar det inte om det fysiska flippade klassrummet, med faktagenomgång hemma, utan det fysiska flippade lärandet, där vi går från katederundervisning till en helt annan form av undervisning, med eleven och lärandet i fokus. De fyra pelarna är en definition av det flippade klassrummets aktiviteter, gjord av Flipped Learning Network i USA. En definition som skapar en bild av hur det flippade lärandet ser ut i klassrummet.

monument-86034_640

Den första pelaren, flexibel inlärningsmiljö, beskriver dels den fysiska miljön i ett klassrum där fokus är på flippat lärande. Hur man möblerar klassrummet, att fokus läggs på att skapa de fysiska förutsättningarna för eleverna att kunna samarbeta, med tonvikt på det kollaborativa lärandet mellan eleverna, inte på faktaöverföring mellan lärare – elev.

Men denna första pelare beskriver även det som den formativa undervisningen bygger på. Att jag som lärare ska kunna möta varje elev utifrån just den elevens behov. Jag ska hela tiden vara delaktig i varje elevs kunskapsutveckling och kunna ge de verktyg till varje elev som just den eleven behöver. Helt enkelt med betoning på flexibel. Behöver en elev tillgång till annat material? Har eleven särskilda behov? Behöver någon elev anpassade uppgifter men som ändå övar samma förmåga som de övriga i gruppen?

Genom att jag flippar klassrummet och inte längre lektionen till största del består av att jag står framför hela klassen och överför fakta, har jag skapat mig både tid och förutsättning för att möta varje elev, istället för att möta en hel grupp samtidigt. Tänk dig läraren som en PT (personlig tränare). Alla kommer till träningslokalen med olika förutsättningar, både fysiska och mentala, men alla kommer dit av samma aneldning, de vill bli starkare, friskare och må bättre.

Till mitt klassrum kommer elever med många olika förutsättningar. Men de kommer dit för att lära sig. Jag måste utgå, precis som den personliga tränaren gör när han lägger upp ett träningsprogram, utifrån varje elevs förutsättningar. Var befinner sig eleven just nu? Vad är nästa mål? Och framförallt, hur ska eleven göra för att ta sig dit? I denna bok liknar jag denna resa vid en GPS. Det är inte läraren som ska köra bilen, det är eleven, men det är läraren som måste agera GPS och se till att bilen kommer allt närmare slutmålet.

Den andra pelaren, kanske den viktigaste av alla, är den mentala tankeflippen! För det flippade klassrummet byggs utifrån ett flippat fokus – från läraren och överföringspedagogik, till eleven och processpedagogik. För ärligt talat, vem är det som gör det mesta av jobbet i ett traditionellt klassrum? Läraren förbereder genomgång, antecknar, föreläser. Eleven lyssnar. Kanske antecknar (eller fotar av tavlan med mobilen). Vi har en läroplan som mer än någonsin tidigare lyfter fram förmågor i klassrummet. Men om det är förmågor som ska övas – kan vi då undervisa på samma sätt som vi ”alltid” har gjort?

Jag märkte själv hur otränade eleverna är i att faktiskt vara de som ”gör jobbet” på lektionerna. Att sitta och svara på instuderingsfrågor i en bok, är inte att göra jobbet! Man blir förvånad över hur många elever som enbart utarbetar strategier på hur de ska hitta ”rätt svar” utan att för den sakens skull ha förstått vad det är de faktiskt svarar på…I det flippade klassrummet handlar det inte lika mycket om att svara ”rätt eller fel” utan att reflektera kring olika svar och inte minst att lära sig att ställa de rätta frågorna, frågor som för lärandet ytterligare framåt.

Eleverna kan vara otränade i detta och det kan ta tid för eleverna att vänja sig vid den mentala tankeflippen – att de faktiskt är de som gör jobbet i klassrummet! Eller som Dylan William uttrycker sig ”Om eleverna går ifrån lektionen mindre trötta än vad du är kan det vara läge att ändra arbetsfördelningen”

En annan viktig grupp man inte får glömma i denna flippade tankeprocess är föräldrarna. Det är viktigt att man som lärare i det flippade klassrummet informerar eleverna, både om syfte, varför man väljer att arbeta så här, att man konkret visar föräldrar hur man arbetar, bjud gärna in föräldrar att ta del av undervisningen.

Många av de föräldrar jag möter har en skolbakgrund i andra länder, inte sällan länder där disciplin och lärarens auktoritet som ensam kunskapsförvaltare aldrig skulle ifrågasättas. För dessa föräldrar är denna flippade tanke något helt nytt, men jag har aldrig, aldrig stött på en förälder som varit missnöjd med mitt sätt att undervisa. Tvärtom har de blivit nyfikna och velat ta del av sina barns SO-blogg och facebooksida. Nyckeln här är information! Jag skriver alltid ett brev till alla föräldrar i början av terminen och informerar om mitt flippade klassrum. Mitt tips är att visa föräldrarna hur öppet det flippade klassrummet är, att föräldrarna får en större inblick i deras barns skolgång och delge föräldrarna kunskap kring vad det flippade lärandet innebär för elevernas måluppfyllelse och kunskapsutveckling!

Den tredje pelaren handlar om det vi faktiskt gör på lektionen. Om man tänker sig att flippa klassrummet, så är det här en oerhört viktig pelare att lägga fokus på. Jag får så många frågor om olika program jag använder för att skapa flippar, hur jag tänker kring mina flippar, var jag lägger upp dem, hur eleverna hittar de. Men fokus för mig har aldrig legat på det tekniska. När jag startade mitt flippade klassrum hade jag en dator i klassrummet, och oftast var denna dator helt utan internetuppkoppling. Jag använder inte teknik ”i stället för böcker”, jag använder teknik som ett verktyg för att skapa större möjlighet och utrymme på lektionen för lärandet.

Förr när jag avslutade min lektion så hade kanske eleven frågor han/hon ville ställa. Det är precis i det ögonblicket, när eleverna är nyfikna, har frågor, vill utveckla, som det gäller att fånga upp eleverna. Men då var tiden slut. I det flippade klassrummet är det precis tvärtom. Det är då tiden börjar! Eleverna kommer med tankar, frågor, funderingar. Lektionen används till att arbeta med dessa frågeställningar, ofta tillsammans i sin basgrupp. Hade jag istället låtit eleverna titta på en flipp hemma och sedan när de kommit tillbaka till skolan låtit de slå upp sida 34 i boken och arbeta enskilt med fråga 1-4, ja, då missar jag hela poängen med det flippade klassrummet. Det flippade klassrummet möjliggör för det flippade lärandet! Det är i samspel med andra som vi lär oss mest, genom att jag låter elevernas kollaborativa lärande vara i fokus skapar jag möjligheter för eleverna att faktiskt öva det som det står i kunskapskraven att vi ska bedöma.

Låt mig ge ett exempel. Om jag som lärare står och undervisar om orsaker och konsekvenser av, låt säga, första världskriget. Eleverna antecknar flitigt det jag skriver på tavlan. Men är det så säkert att eleverna förstått kopplingen mellan freden i Versailles och nazisternas maktövertagande i Tyskland? Har eleven fått öva sig i att analysera orsaker och konsekvenser, eller har eleven fått lyssna på när läraren analyserar orsaker och konsekvenser? Värt att funder på, inte sant. Om eleverna istället får ta del av fakta hemma och på lektionen, tillsammans med sin basgrupp, får öva sig i förmågan att analysera, resonera och värdera historiska källor, ja först får eleverna öva det som det står i kunskapskraven att vi faktiskt ska bedöma!

”Hur hade Versaillesfreden kunnat utformats så risken för ett andra världskrig hade minimerats?” Detta är ett exempel på en fråga som kräver både problemlösning och samarbete, två av nycklarna i det kollaborativa lärandet. För att svara på denna fråga måste eleven vara insatt i hur Versaillesfreden de facto såg ut, men det primära blir inte att upprepa fakta som eleverna lätt kan googla sig fram till, utan istället resonera sig fram till hur de hade kunnat påverka en historisk händelse och på så sätt ändra konsekvenserna i framtiden. I ett sådant resonemang skapar sig eleverna både kunskap om denna tid och även förståelse kring faktan de tagit del av.

Den fjärde pelaren handlar om lärarens roll i det flippade klassrummet. Dylan Williams konstaterar att ”Lärare behöver professionell utveckling, och det har ingenting att göra med professionell uppdatering”. Läraryrket är så komplext och man blir aldrig ”färdig” som lärare. Man lär och utvecklas hela tiden, tack vare alla de olika individer jag möter i mitt klassrum.

Detta går även helt i linje med Helen Timperlys tankar kring den professionella läraren och det professionella lärandet. Det handlar inte om att jag som lärare ska utgå från mina behov, utan se vad mina elever har för behov och vad jag behöver utveckla för att kunna möta dessa behov. En professionell lärare är en reflekterande lärare. En lärare som reflekterar kring hur, vad, var och varför. Som funderar kring hur jag kan utveckla min undervisning för att kunna möta alla elevers behov.

Men som pedagog kan man inte göra allt själv. Man ska inte göra allt själv! Skolledning, rektorer, arbetslag, ämneslag – det är viktigt att alla på en skola samarbetar kring det som är vårt uppdrag – att se till att alla elever får bästa tänkbara undervisning och skolgång utifrån varje individs behov.

Det flippade klassrummet handlar om att se till att jag har så många verktyg som det bara är möjligt för att kunna anpassa min undervisning efter mina elevers skiftande behov. Att gå från tanken Vad ska jag lära ut och vad ska eleverna lära sig och istället reflektera kring Hur ska jag lära ut detta och vad kommer eleverna lära sig. Helt enkelt flippa tanken!

“Ultimately, flipped learning is not about flipping the ‘when and where’ instruction is delivered; it’s about flipping the attention away from the teacher and toward the learner.” Aaron Sams, Brian Bennett

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s