Nytt land och lärande

Dean Cadhamn, förstelärare samt ämneslärare i sociologi och modern standard arabiska, skriver om vad som påverkar en människa som kommer till ett nytt land och lärande.

Som ny i ett land finns det många faktorer som påverkar en människa. Det handlar inte bara om direkta språkliga svårigheter utan även om beteende, sociala koder och vad som är normen. Det som man har lärt sig i sitt hemland stämmer inte helt på den nya platsen. Detta leder i sin tur till missförstånd och oro. Man vet inte hur man ska bedöma andra, samtidigt som man blir osäker på hur man själv uppfattas av andra.

Dessa faktorer kan orsaka problem i kommunikationen och även i en lärsituation. Här måste man betona att det finns skillnader beroende på hur länge man har bott i Sverige. För en nyanländ elev, tror jag att lärandet och utvecklingen tillfälligt kanske hindras p.g.a. alla nya intryck och frågetecken i det nya samhället och i klassrummet. Det är inte lätt att avläsa andra människors beteende eller förstå vad de egentligen menar när de pratar. Samtidigt känner många som kommer till ett nytt land också en slags optimism och nyfikenhet och det är bra för motivationen och lärandet.

En elev som har bott i det nya samhället några år har med tiden lärt sig att förstå normerna och koderna i det och kan anpassa sig i olika situationer, enligt min erfarenhet som modersmålslärare. Då undviker man lättare olika missförstånd, och det påverkar både lärandet och utvecklingen på ett positivt sätt. Det skapar en större trygghetskänsla hos eleven.

Om man tänker på elever som är födda i t.ex. Sverige, men har föräldrar från ett annat land, så har eleven formats mycket av det svenska samhället och de sociala koderna, och har inte dessa svårigheter att förstå andras beteende och budskap, tror jag. Om eleven har vardaglig kontakt med t.ex. släktingar från det andra hemlandet, får eleven möjlighet att förstå normerna i båda kulturerna. Denna sociala kunskap kan bli en viktig fördel i elevens utveckling. Större förståelse och större perspektiv, är viktigt i de flesta ämnen och kanske särskilt i samhällsorienterade ämnen.

De elever som är födda i Sverige men inte har särskilt mycket kontakt med människor från sitt hemland, kan istället uppleva den andra kulturen med dess sociala koder som lite mer främmande. Då blir normerna i det svenska samhället starkare för dessa elever.

Man måste också komma ihåg att det inte går att generalisera. Dessutom måste man ta hänsyn till i vilken ålder eleven kom till Sverige. Jag vill också framhålla att det finns stora individuella skillnader mellan barn och ungdomar. Men med tiden kan en invandrad elev lära sig att tolka andra människor i det nya samhället. Denna nya förståelse kan tillsammans med elevens tidigare kunskaper om sociala beteendemönster från hemlandet, resultera i att eleven kan se saker och ting från olika synvinklar. Dubbel identitet kan också förstärka självförtroendet.

Vad kan du göra för att hjälpa dem?

Det finns olika sätt att försöka hjälpa nyanlända barn och ungdomar att fortare förstå de sociala koderna i det nya samhället. Det grundläggande är att man börjar samspela med andra människor och blir en del av en grupp.

För barn i förskoleåldern är leken en viktig del av utvecklingen och lärandet. Genom att man har olika roller i leken, övar man på socialt beteende som liknar den verkliga världen. Det är viktigt att förskolläraren observerar och ser till att något barn inte blir utanför eller alltid får spela en underordnad roll i leken, eller att barnet inte fastnar i att alltid leka segregerat med andra utländska barn.

Jag anser att ett barn som nyligen har kommit till Sverige snabbt måste komma in i leken på förskolan, även om barnet känner viss blyghet och distans i början dels p.g.a. språket och dels p.g.a. rutiner på förskolan som kan upplevas som främmande.

Ett barn i den yngre skolåldern kan snabbare lära sig förstå olika nya kulturella beteenden, om han eller hon får hjälp att tolka andras beteenden, och får möjlighet att prata om olika situationer som uppstår. Mitt förslag är att klassläraren kan ordna så att den nya eleven får en eller två ”faddrar” i klassen.

Dessutom är det viktigt att alla i klassen hjälps åt så att den nya eleven känner sig välkommen. Det är en fördel om klassläraren diskuterar detta innan eleven kommer till klassen. Det centrala är att skapa en trygghetskänsla för den nya eleven.

Jag tror också att det är viktigt att eleven så fort som möjligt får chansen att anmäla sig till modersmålsundervisning. Eleven känner sig ofta ”hemma” när han eller hon får tala sitt eget språk. Modersmålsläraren bör vara öppen för att lyssna på elevens nya erfarenheter i Sverige och eventuellt fråga om eleven har några funderingar och tankar. Modersmålsläraren har en speciell roll, och därför är det viktigt att skapa en god atmosfär under denna lektion.

När det gäller äldre nyanlända elever, på högstadiet och gymnasiet, kan lärarna t.ex. styra gruppindelningen, när klassen ska ha grupparbeten eller diskussioner i smågrupper. Om eleverna i klassen istället får välja sina grupper själva, tror jag att det finns en risk att den nya eleven hamnar utanför. Men om läraren aktivt styr gruppindelningen, t.ex. bestämmer vilka som ska jobba eller diskutera två och två, eller ev. fler, så får den nya eleven möjlighet att prata med andra elever i klassen. På så sätt kan han eller hon lära känna klasskamraterna bättre, och förhoppningsvis komma in i gruppen. Därmed blir det lättare att både lära sig det nya språket och lära sig att förstå olika beteendemönster snabbare.

Jag har märkt att många nyanlända elever är blyga i klassrummet, p.g.a. otillräckliga språkkunskaper i början. De hittar inte orden att uttrycka sig. Därför är det viktigt att klasslärare och ämneslärare låter dessa elever få tid när de vill uttrycka något, och att lärarna också försöker kontrollera negativt beteende från andra elever, t.ex. att de skrattar när den nya eleven pratar. Då kan eleven känna sig tryggare både socialt och språkligt.

Vad skall mina elever veta om sina rötter?

Det finns mycket som är värdefullt att veta om sitt hemland. De elever som har minnen från sitt hemland kan använda sina egna erfarenheter i skrivuppgifter om olika teman, t.ex. om släktingar, skolan i hemlandet, fritiden, bostadsområdet m.m.

Även om eleverna som läser modersmål är födda i Sverige, så har de ändå mer eller mindre ”kontakt” med hemlandet i form av de högtider som familjen firar, sagor, sånger, lekar osv. Detta är en tillgång, och eleverna kan jämföra det med svenska traditioner och berätta om det för sina kamrater i klassrummet. Jämförelsemomentet är en del av kursplanen i modersmålsämnet (Lgr11).

Äldre elever kan vara intresserade av historia eller geografi som gäller deras tidigare hemland, eller föräldrarnas tidigare hemland. Sådana ämnen kan passa bra för temaarbete eller liknande. Det är en fördel om uppgifter med anknytning till hemlandet kan vara en del av klassens ordinarie undervisning, så att t.ex. modersmålslärare och klasslärare gemensamt jobbar med sådana uppgifter. Då blir uppgifterna inte separerade från klassrummet, utan eleven får en helhet, anser jag.

Samtidigt tror jag att syftet måste vara att väcka eller fördjupa elevernas intresse för kunskap om hemlandet, och inte få dem att skämmas. Det är viktigt att integrera kunskaper om elevers andra kultur i undervisningen, men eleverna får inte hela tiden känna att de tvingas in i denna kategori. Man måste komma ihåg att det bör vara ett frivilligt val, om det inte är så att uppgiftens instruktioner säger att eleven ska söka information om eller berätta om just ”hemlandet”. Men för elever som är födda här, är det naturligt att betrakta Sverige som sitt hemland.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s