Kollegialt lärande i praktiken

På många skolor lyfter man idag fram vikten och styrkan av ett   kollegialt lärande. Ett kollegialt lärande som utgår från Helen Timperleys kunskapsbildande och undersökande cykel. Denna cykel tar alltid sin utgångspunkt i elevernas behov, där pedagoger ges möjlighet ta hjälp av varandra för att utveckla sin undervisning. Hur det kollegiala lärandet arrangeras, skiljer sig givetvis åt från skola till skola. Många skolor väljer att anordna sk lärmöten, där pedagoger i grupper varvar teori med praktiskt genomförande i klassrummet, för att sedan komma tillbaka till sin lärgrupp och tillsammans med kollegor reflektera kring vad som hände vid undervisningstillfället, vilken effekt det fick i klassrummet och utifrån detta – hur går vi vidare?

I ett synligt lärande är det inte enbart gentemot elever som kontinuerlig och formativ respons ska ges, pedagogerna måste även få möjlighet att synliggöra lärandet med hjälp av varandra. Att ta hjälp av sina kollegor, i syfte att lyfta fram och synliggöra exempel på vad som gör skillnad i elevernas lärande, att själv få ge och ta emot respons, reflektera tillsammans men även problematisera delar i undervisningen, är ett allt mer utbrett koncept i många skolor i Halmstad.

I måndags hade jag förmånen att få delta i en studiedag på Gullbrandstorpsskolan i Halmstad, där det kollegiala lärandet genomsyrade dagens aktiviteter. Utgångspunkten för dagen var rubriken: Synliggöra lärandet – hur agerar vi så att eleverna blir aktiva?

Under läsåret har fokusområdet varit elevaktivitet, som ett led i att synliggöra och följa lärande.

Alla pedagoger hade i förväg förberett var sitt exempel, något de använt sig av i sin undervisning, i syfte att skapa elevaktivitet i undervisningen.  I grupper om 6-7 pedagoger fick de presentera sina exempel utifrån följande upplägg:

  • Jag har valt detta område…
  • Jag har gjort följande…
  • Så här blev det…
  • Detta har jag reflekterat över…

Grupperna var ämnesövergripande, i den grupp som jag fick lyssna till under förmiddagen, fanns såväl pedagoger från F-klassen, som NO:lärare, svensklärare, matematiklärare och idrottslärare representerade. Samtliga pedagoger lyfte fram metoder, tillvägagångssätt och verktyg de använde för att skapa elevaktivitet i syfte att synliggöra lärandet.

Matematikläraren berättade hur han hade förändrat typen av läxor han ger till sina elever på högstadiet. Istället för den ”klassiska” matteläxan som han beskrev som mer ett ”görande” än ett ”tänkande”, skapar han nu läxor kring djupare matematiska problem. Eleven får tid hemma att fundera kring olika möjliga lösningar av problemet och framförallt tid att fundera kring hur hen kommer fram till denna lösning. På fredagar får eleverna tid att diskutera problemet och berätta för sina kamrater i basgruppen hur de tagit sig an problemet. I syfte att skapa större elevaktivitet, men även i syfte att eleverna ska utveckla såväl den kommunikativa förmågan som problemlösningsförmågan.

I ett tillåtande klassrum finns det utrymme för elever att ge varandra feedback och komma med egna tankar kring hur kamraterna kan utveckla sina svar. Likaså krävs det ett tillåtande klimat i ett kollegium för att våga utmana varandra och våga utmanas.

Kollegorna som lyssnade på matematiklärarens redogörelse lyfte fram delar som de ville veta mer hur läraren tänkt kring. Problematiseringen kring att ge läxor som inte specifikt utgår från de uppgifter eleverna tränat på lektionen lyftes i gruppen. Eleverna får möjlighet att ta hjälp av exempelvis föräldrar och syskon, men hur gör de elever som inte löser problemet hemma? Pedagogen var noga m att poängtera att det är processen och lösningen hur eleven kom fram till svaret, inte om svaret är rätt, som är huvudsyftet.
Samtalet fortsatte att kretsa kring hur vi istället för att skicka hem liknande uppgifter kan skapa större utrymme på lektionen att arbeta med problemlösning.

En av pedagogerna letade då upp ett filmklipp som hon mindes att hon sett,  som visade en metod hur eleverna kan arbeta kollaborativt på mattelektionerna. Filmen heter How to Teach Math as a Social Activity.

I filmen presenteras dialogformen ”fishbowl”, akvariemodellen, som i förenklad form går ut på att en grupp elever sitter och diskuterar, exempelvis ett matematiskt problem, medan övriga elever står runt omkring och endast lyssnar, inte avbryter.

Eleverna i den inre ringen är de som diskuterar, eleverna i yttre ringen antecknar sina frågor som de får möjlighet att ställa till kamraterna i den inre ringen efter att de avslutat sin konversation.

(För att få djupare förståelse kring akvariemodellen, se klipp nedan)

Samtalet i gruppen tog nu ny fart. Vilka fördelar ser vi med att använda akvariemodellen i vår undervisning? Passar den alla ämnen? Alla årskurser? Kan man tänka sig att man har exempelvis två ”akvariediskussioner” på gång samtidigt i klassrummet? Hur kan personerna som står runt omkring göras än mer aktiva t.ex genom att få givna frågeställningar/bedömningsaspekter de ska utgå från?

Kollegialt lärande. Att tänka klokt tillsammans. Att pröva och ompröva. Att våga öppna upp sitt klassrum, i syfte att få feedback som utvecklar och synliggör lärandet. Samtalet i gruppen jag lyssnade på var ett gott exempel på hur ett kollegialt lärande kan föda nya tankar som kan leda till förändringar och utveckling av undervisningen, som i sin tur skapar större förutsättningar för ett elevfokuserat och elevaktivt lärande.

I december kommer rektor och pedagoger intervjua elever i åk 3-9 där eleverna ska få beskriva hur de arbetar på lektionerna och i vilken grad de är aktiva i sitt lärande. Elevernas tankar ligger sedan till grund för pedagogernas fortsatta kollegiala lärande.

Pedagogernas samtal var ett lysande exempel på hur mycket spännande skolutveckling som sker just nu i skolorna runt om i Halmstad kommun! Jag är ödmjuk inför den möjlighet jag har att få ta del av alla era kloka, pedagogiska tankar!

Ett stort tack till rektor Ola Ekstrand och alla fantastiska pedagoger på Gullbrandstorpsskolan som bjöd in mig till deras samtal.

Ps. Jag fortsätter att vidhålla att istället för titeln verksamhetsutvecklare så borde vi alla benämnas verksamhetsinvecklare – för riktig utveckling, kommer inifrån!

Lotta Karlsson, VUK

 

One thought on “Kollegialt lärande i praktiken”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s