“They don´t know how to play in nature”

Det sa en föreläsare på en skolgårdskonferens i Lund i veckan.  Det är en ganska vanlig kommentar som oftast nämns i jämförelse med hur mycket digitala prylar äter upp barnens fritid. Fast dilemmat är väl känt, undrar jag om frågan egentligen är rätt formulerad för att leda fram till positiva förändringar i barnens utevistelse. Är det verkligen kunskap om utelekar som har försvunnit och gjort oss mer stillasittande? Som en forskare från Finland, Marketta Kyttä, säger är varje miljö, både urban och naturnära, full med potential för olika aktiviteter. Detta betyder att samma miljö visar sig olika för olika personer. Exempelvis kan en trästock vara en båt, picknickbord eller ett hinder beroende vem som ser eller använder den. Det som Kyttä såg i sina studier om barnens miljöer är att det finns stora variationer i hur mycket möjligheter miljöer bjuder till barn. Vissa miljöer kallade hon öken och vissa Bullerby. Jag tror vi skulle kunna formulera om första frågan till att: skapar vi tillräckligt inbjudande miljöer till barnen (särskilt på skolor och förskolor)?

naturskoaln Fortsätt läsa “They don´t know how to play in nature”